European Green Deal ställer arkitekter och planerare inför utmaningen att i största möjliga utsträckning behöva minska både CO₂ som är inbyggd i byggnader samt orsakad av deras drift, samtidigt som de behåller en arkitektoniskt tilltalande design med optimal funktionalitet.
Ett effektivt sätt att spara CO₂ är till exempel att bygga mindre och mer kompakta byggnader och därigenom uppnå en bättre formfaktor. Formfaktorer beskriver förhållandet mellan byggnadsskalet och det användbara utrymmet och är avgörande när det kommer till mängden inbyggt CO₂ som orsakas vid tillverkning av fasaden.
För en bra formfaktor och materialtillräcklig lösning är det därför avgörande att byggnadsdesignen fokuserar på en kombination av ett så kompakt byggnadsskal som möjligt med största möjliga användbar yta.
En fasadkonstruktion med låga CO₂-utsläpp försämrar inte nödvändigtvis designfriheten. CO₂-optimerade konstruktioner erbjuder fortsätt stor designfrihet, utan att ha en negativ inverkan på byggnadens totala balans.
Koldioxidutsläpp orsakade av byggnadens framtida drift är särskilt beroende av formfaktorn. Ju bättre förhållande mellan byggnadsskalet och det användbara utrymmet är, desto lägre energibehov och CO₂-utsläpp när byggnaden är i drift.